Kroppen: I takt med att du blir tyngre kan du också få fler graviditetskrämpor, som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan svullna under dagarna. Svullnaden kan minska om du använder stödstrumpor som bland annat finns på apoteket. De sista veckorna har brösten kanske börjat förändras, mjölkkörtlar har mognat och blodkärlen i huden på brösten har blivit tydligare. Det kan också komma lite vätska från brösten, särskilt om du är omföderska.
Bebisen: Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Fostret har fortfarande slutna ögon, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Forskning har visat att synen börjar utvecklas redan i slutet på första trimestern, och att den nu börjar fungera. Vikten har ökat till 450 gram, längden till 27 centimeter. Fram till ungefär mitten av graviditeten växer foster ganska lika. Det är därför ultraljudsundersökningen som ger ett ungefärligt förlossningsdatum görs före vecka tjugo. Efter det börjar de individuella skillnaderna synas tydligare. Vissa barn ska bli långa och smala, andra kortare. Fostrets vikt påverkas dessutom av vad kvinnan äter under sin graviditet och hur hon lever.
Egna tankar om föregående vecka: Jag mår fortfarande bra och känner mig pigg. Klart att jag har börjat “märka av” magen mer, men den är ju bara mysig! Jag blir lättare flåsig och halsbrännan har fortsatt men är fortfarande väldigt lindrig. Inget som stör.
I fredags, när jag gick in i vecka 22 kände jag de första fosterrörelserna! Jag förstod inte riktigt att det var bebisen jag kände. Men när jag kände samma sak under lördagen frågade jag Malena och Sandra och dom sa att klart det är bebisen! Det kändes inte alls som jag trodde det skulle göra. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mer fladder, som att magen kurrade lite, men detta kittlades bara. Ungefär som att någon drog en fjäder över magen, fast mer på insidan än utsidan. Och det var inte heller sådär långt ner, under naveln, som alla säger. Nej jag kände nästan mitt på magen på vänster sida. Det var i alla fall underbart att äntligen få känna något och nu ser jag (vi) förväntansfullt fram emot buffar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar