Varför får jag en sådan hemsk söndagsångest nästan varje söndag? Usch jag hatar verkligen söndagar! Jag blir så deppig, på dåligt humör, ledsen, och får ofta svårt att hålla tårarna borta. Det jobbiga är att jag inte förstår vad det är som gör mig så nere. So what om helgen snart är slut?! Det är ju bara några dagar som ska passera och sen är det helg igen. Dessutom tycker jag inte att veckodagarna är speciellt jobbiga. Eller okej, just nu är det jobbigt eftersom tentan lurar runt hörnet. Men annars kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är. Söndagar får mig att tänka på sådant jag inte alls vill tänka på, sådant som jag under resten av helgen lyckas slå bort från mina tankar. Lördagar är min favoritdag. Då mår jag som bäst. Fredagkvällar är inte långt efter.
I veckan måste jag faktiskt ta tag i detta och ringa och boka tid hos en psykoterapeut. Jag fattar inte varför jag skjuter upp det hela tiden? Men det är så typiskt mig. Skjuta upp, aldrig ta tag i det osv. Jag antar att jag gruvar mig. Det känns ändå lite jobbigt. Men jag vill ju må bättre...
Jag och Andreas har i alla fall varit ute på en söndagspromenad och det var skönt. Det känns lite bättre nu än innan. Men jag känner ändå inte för att göra något ansträngande idag. Jag vill bara ligga i sängen och läsa
När jag hör din röst ♥Förlåt för ett deprimerat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar