måndag 11 november 2013

Välkommen vecka 19

IMG_7792 IMG_7794

Kroppen: Nu kan man känna livmodern under naveln och den är ungefär lika stor som huvudet på ett nyfött barn. De flesta känner att fostret rör sig vilket brukar kännas extra bra om man tidigare har haft svårt att tro att det verkligen finns ett barn där inne. Man mår ofta bättre och känner sig piggare eftersom graviditeten går in i ett lugnare skede. Vissa kvinnor kan känna av foglossning omkring den här tidpunkten. Det kan yttra sig som en diffus värk runt bäcken och neråt låren. Under senare delen av graviditeten kan man få problem med ryggen, man kan till viss del motverka det genom allsidig kroppsträning som dessutom gör att man får bättre kondition.

Bebisen:Fostret är nu ungefär 22 centimeter långt, väger runt 280 gram och kan knäppa sina händer. Fosterfettet är tjockt och täcker hela fostret. Huden över hela kroppen har även fått små tunna hårstrån, som kommer falla av innan fostret är fullgånget. De har också till uppgift att skydda den känsliga huden. I magsäcken och tarmarna börjar den vätska bildas som kommer att behövas för matsmältningen. Bakom anlagen för mjölktänderna finns nu även anlagen för de permanenta tänderna som barnet ska få senare i barndomen. Flickfostrets äggstockar har redan fått anlag till hennes framtida äggceller. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.

Egna tankar om föregående vecka: Under den gångna veckan har jag känt av lite mer i svanken och ischias. I övrigt har allt varit bra och vi har varit mycket förväntansfulla och längtat efter rutinultraljudet som var idag! Vilken underbar upplevelse det var! Det kändes dock lite märkligt att det vi såg på skärmen faktiskt är det som pågår inuti min mage. Det var en lättnad att höra att allt såg bra ut, moderkakan låg i bakvägg och vi blev flyttade tre dagar till den 10:e april. Nu går jag in i ny vecka på torsdagar istället för söndagar. Idag är jag alltså i vecka 18+3. Bebisen låg först med fötterna uppe vid pannan, en vig liten krabat. Sedan flyttade den ner dem och tog upp en hand istället som den sedan vinkade till oss med, och det såg även ut som den gav oss ett stort leende eller ett skratt! Så himla mysigt att se!
Nu fortsätter jag vänta på att få känna de första fosterrörelser men barnmorskan sa att visst kan det komma när som helst nu, men det kan även dröja kanske två veckor till. Efter ultraljudet åt vi lunch stan och körde sedan ut till Väla och spanade in lite mer bebiskläder. Vi köpte en body med små stjärnor på, och två söta pyjamasar. På lördag blir det mycket mer shopping då vi har planerat in en heldag i Ullared. SOM vi ser fram emot det!

2 kommentarer:

  1. Kommer ihåg den magiska känslan att få se sin lilla bebis :-) Underbart!

    SvaraRadera
  2. Så fin du är♥ som jenny skriver, kommer med ihåg när man såg sitt lilla hjärta. En obeskrivlig känsla.

    SvaraRadera