Ett ärligt inlägg

Nu ska jag vara ärlig. För ärlighet vara längst!

Under de senaste fem-sex veckor har jag ätit helt fel och alldeles för mycket. Jag har inte vägt mig på snart sju veckor. Främst på grund av skam och ångest. Jag skäms över mitt beteende. Jag skäms över att jag inte har fixat att gå ner i vikt och leva hälsosamt. Jag skäms över mig själv. 

Våren/sommaren 2010, när nästan inga av mina kläder passade längre och jag var på gränsen till att behöva handla nya kläder från avdelningarna med de extra stora kläderna, som jag kände att nej nu får det för fan vara nog! Vad är det jag håller på med??

Jag hade tillåtit mig att äta i princip vad jag ville och när jag ville. Jag hade intalat mig själv att jag inte orkade bry mig över vad detta beteendet skulle resultera i. Men gud så mycket jag ljög för mig själv! För bryr mig, det är ju just det jag gör! Varenda dag! Jag bryr mig så förbannat mycket över hur jag ser ut och hur jag mår! Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det. Jag vill verkligen känna mig snygg och jag vill verkligen vara hälsosam! Det är jag inte när jag bär på 20 kilo för mycket.

Jag lyckades ta tag i vikten och hälsan under hösten 2010 och fick en bra start med ca -10 kg. Men vad hände under 2011? Ska jag vara ärlig så minns jag knappt. Jag minns bara att jag gång på gång försökte ta tag i det igen, men misslyckades. Jag fann aldrig motivationen igen och jag tror jag kände att det inte var värt att avstå från alla godsaker och alla förändringar som man måste göra när man vill gå ner i vikt. Hjärtat och hjärnan sa två olika saker.

Det finns fortfarande en liten del av mig som bara vill ge upp. Men nu har jag fått nog och jag vill verkligen inte misslyckas en gång till! Det är nu sista gången som jag (återigen) tar tag i mina extrakilon! Denna gången ska jag inte ge upp innan målet är nått! Viljan finns där, framtidsmålet finns där, och mitt starka jag är på väg upp till ytan igen!

Jag önskar att jag kunde fylla bloggen med bara en massa positiva, motiverande inlägg, men det är detta som är sanningen. Upp och ner och fram och tillbaka. Och även om motivationen ibland är så låg att jag bara vill strunta i allt och fortsätta vara tjock så finns det en ännu starkare vilja att vara lycklig och det är jag inte med alla dessa extrakilon. Jag är stolt över att jag har lyckats ta tag i detta tidigare men jag är också arg och ledsen över hur illa jag gjort mig själv genom att ge upp och släppa allt. Jag vill inte tycka synd om mig själv eller se ned på mig själv, jag vill tycka om mig själv!

Därför har jag idag påbörjat ännu en "soppdiet". Alltså att endast äta (dricka) måltidsersättning. Egentligen hatar jag det och det är stundtals riktigt tufft och plågsamt, men det är fan en så mycket större och jobbigare plåga att avsky sin kropp och sitt utseende! Jag har satt upp som mål att jag ska äta sopporna i tre veckor och sedan övergå till soppor + ett mål mat om dagen i minst fyra veckor till. Sedan är vi nästan framme vid midsommar och jag hoppas innerligt att jag väger 8 kg mindre då. Jag ser ingen annan utväg än att ta till måltidsersättning. Jag behöver verkligen denna kickstarten som det ger för att komma igång igen och lyckas ta tag i vikten en gång för alla. Visst, det är tufft att inte få äta riktig mat, men när jag ser resultatet på vågen är det SÅ värt det! Och det är ju bara tre veckor. Detta fixar jag! Och jag kommer såklart dokumentera min sista viktresa här i bloggen!