Vi firade midsommarafton på en gård utanför Örkelljunga tillsammans med vänner. Vi hade tur med vädret då solen sken större delen av dagen och det var hyffsat varmt. Det blev en mycket trevlig dag och kväll med midsommarmat, snapsvisor, jordgubbstårta, dans runt stången, grillat, kubbspel, prat och skratt.
Helgen är slut och snart även denna måndag. I fredags var jag och Ellen hos mamma och pappa på eftermiddagen och kvällen. Pappas moster Ulla var också där så det blev ett första möte mellan henne och Ellen.
I lördags hade Andreas och Chrille bestämt att de skulle köra segway, så jag och Sandra tog en sväng på stan med barnen i vagnarna. När grabbarna var klara åt vi lunch i solen på Café Vivas uteservering. När det började bli kväll åkte vi hem till Sandra och Chrille där det blev pizza och film. Det är så roligt med dessa spontana dagar och kvällar, och skönt att det funkar jättebra även med våra bebisar.
Igår var vi och hälsade på hos Andreas farmor. Ellens första möte med sin gammelfarmor. Och idag har vi bara haft en mysdag tillsammans, jag och Ellen ♥
Snart en vecka sedan jag skrev sist. Dagarna går så fort! Och det är ju sommar så jag har ingen större lust till att sitta framför datorn när solen skiner. Men jag får ändå lite dåligt samvete då jag vet att jag, i framtiden, verkligen kommer uppskatta att jag skriver om mina/våra dagar. Tur jag fotar mycket! Även om det mest blir med mobilen.
I helgen har syster/moster Susanne varit i Skåne och hälsat på. Jag och Ellen var i Höganäs hela fredagen och myste med mormor, morfar och moster. I lördags blev det först en shoppingrunda på stan, sedan fika hos Marielle, Pelle och Liv. Även Ingela kom en stund och fick träffa Ellen för första gången. På kvällen körde vi till Höganäs igen för god mat och mer mys. Igår var vi hemma men fick besök av farmor och faster. Vi satt på balkongen hela eftermiddagen och hade det bra!
Några mobilbilder från de senaste dagarna:
Idag är det sex veckor sedan Ellen föddes. Tack älskade dotter för att just du kom till oss och förgyllde våra liv! Och ikväll har jag äntligen blivit klar med att färdigställa förlossningsberättelsen. Så för er som är intresserade kommer den här:
Allt började på annandag påsk, måndagen den 21 april. Vi var inne på 11 dagar efter BF-datumet och det kändes som vår bebis aldrig skulle komma ut till oss.
Jag vaknade vid 9.00-tiden och kände genast av lite starkare värkar än vad jag känt tidigare. Förvärkar hade jag haft i över en månads tid, men denna morgonen kändes det annorlunda. Ett par timmar senare tyckte jag att det började göra mer och mer ont och eftersom de inte slutade komma (som de alltid gjort tidigare) sa jag till Andreas att nu måste det vara på gång. Äntligen!
Vi åkte till Maxi och handlade. Värkarna fortsatte. När vi kom hem igen vilade jag lite med en varm vetekudde. Värmen lindrade lite. Vid denna tiden kom värkarna med ca 15 minuters intervaller och varade ca 30 sekunder. Strax innan kl. 15.00 gick den berömda slemproppen! Detta kändes som en väldigt skön bekräftelse på att nu är det verkligen på gång! Nu dröjer det inte länge till innan vi får träffa vårt barn!
Vi börjar klocka värkarna som nu börjar göra ondare och kommer lite tätare. Men det är fortfarande för långt mellan. Vid 19.30 har Andreas lagat god mat till oss som jag äter för att försöka fylla på med energi. Vi tittar på TV och inväntar tätare värkar. När de kommer med ca 4 minuters mellanrum ringer jag till förlossningen för att rådfråga. Vi välkomnas in för att undersöka hur långt gången jag är. Strax innan midnatt kommer vi in till förlossningen. Jag blir kopplad till en CTG-apparat och en barnmorska undersöker mig. Det visar sig att jag bara precis har börjat öppna mig (1 cm) och hon säger att jag ska ha mycket kraftigare värkar som ska göra mycket ondare. Vi blir hemskickade med order om att försöka sova/vila så mycket vi kan och komma tillbaka när jag har mycket mer ont. Att åka hem igen kändes såklart tråkigt. Men som förstagångsföderska visste jag ju inte hur värkarna skulle kännas. Jag hade ju ont, men inte tillräckligt, och de kom med 4-5 minuters intervaller så vi trodde det var dags. Nej det var alltså bara att åka hem igen och försöka sova.
Natten mellan måndagen den 21:a och tisdagen den 22:a sov jag i princip ingenting. Jag slumrade till ibland men vaknade av värkarna och fick koncentrera mig på att andas genom dem. Detta fortsatte under hela tisdagen och vi bara väntade och väntade på att de skulle bli kraftigare. Vid 18.00-tiden tyckte jag att nu började det göra ondare. Vi klockade värkarna igen för att ha koll. Till slut hade jag så ont så jag höll på att börja gråta och det kändes som jag inte klarade av mer och behövde smärtlindring. Nu förstod jag verkligen vad barnmorskan menade när hon sa att jag skulle ha mycket kraftigare och ondare värkar! Duschen blev min räddning. Jag stod där i två omgångar i ungefär en halvtimme var och gud så skönt det var! Värmen hjälpte mig mycket. Efter att jag duschat klart för andra gången var klockan ungefär 00.30. Jag ringde till förlossningen och vi blev välkomnade in.
Vi kommer in strax innan kl. 01.00 på onsdagen den 23:e. Jag blir återigen kopplad till en CTG-apparat och en barnmorska undersöker mig. Denna gången är jag öppen 5-6 cm och får höra att det var precis lagom att komma in nu - jag blir inskriven. Barnmorskan märker på mig att jag har mycket ont och kraftiga värkar och frågar om jag vill börja med lustgasen direkt. Den var fantastisk! Den gjorde att jag kunde hantera värkarna och koncentrera mig på att andas genom dem. In genom näsan, ut genom munnen.
Under de kommande timmarna, i väntan på att jag skulle öppna mig helt, provade jag olika ställningar, men släppte aldrig lustgasen. Jag använde ett gåbord och satt även en stund på en pilatesboll. Gåbordet kändes bäst, men jag minns att jag efter en stund kände mig svag och ganska ostadig på benen. Det beror säkert på lustgasen som jag ständigt hade “vid min sida”. Vid vissa tillfällen fick Andreas påminna mig om att ta bort masken när jag inte hade någon värk. Den var ju min trygghet och jag ville helst inte släppa den. Men det var såklart bra att han såg till så jag fick i mig vanligt syre också!
Andreas var ett otroligt bra stöd under hela förlossningen och hjälpte mig mycket. Han hjälpte mig som sagt med lustgasen, att andas genom värkarna och berättade hur duktig han tyckte jag var och peppade mig.
När klockan var 4.15 undersökte barnmorskan mig igen och tog sedan hål på fosterhinnorna så vattnet gick. 15 minuter senare konstaterade hon att jag var fullt öppen. Nu skulle bebisen bara sjunka ner ytterligare 1-2 cm och det var här jag tyckte det började bli segt. Detta tog ytterligare ungefär två timmar. Lite efter kl. 7.00 var det dags för personalbyte men jag minns inte så mycket av detta. Jag kommer bara ihåg att jag kände mig trött, snurrig (av lustgasen) och mitt i alla värkar skulle hälsa på den nya personalen. Klockan 7.40 fick jag värkstimulerande dropp. Jag minns inte varför, men antar att det var för att försöka skynda på förloppet eftersom jag (och även min livmoder och Ellen) var väldigt trötta efter nästan två dygn med nästan ingen sömn och mat.
Klockan 8.50 började krystvärkarna. Minnet från när jag börjar krysta är ganska suddigt, men jag minns att jag tar i och tar i och tar i allt vad jag kan. Jag har aldrig någonsin tagit i så mycket i hela mitt liv! Jag tycker att det känns som jag håller på och krystar i en evighet och att det inte händer någonting! Fy fasen vad jobbigt det var och jag börjar känna att nu har jag knappt några krafter kvar. Jag minns även att jag säger att jag inte kommer klara det, jag orkar inte mer, och ber personalen hjälpa mig få ut bebisen! Barnmorskan säger då att det inte alls är långt kvar och att hon ser huvudet. Ett par värkar senare hör jag äntligen det där efterlängtade “ploffset” när bebisen kommer ut och läggs direkt upp på mitt bröst och börjar genast skrika. Vilken lättnad! Jag klarade det! VI klarade det! Vilken känsla, vilken glädje! Klockan 9.19 den 23 april 2014 blev vi föräldrar!
Känslan av att få upp den vackraste lilla varelse jag sett på mitt bröst går inte att beskriva. Jag bara ligger där, helt slut, och tittar på detta lilla lilla barn som har bott i min mage de senaste 9 månaderna! Då slår det mig att jag (vi) fortfarande inte vet om det blev en pojke eller flicka. Jag frågar och barnmorskan lyfter upp henne så vi kan se könet. Det är en flicka! Vår dotter! Jag frågar Andreas vilket namn han tycket hon ska få och får till svar att han tycker det namnet som följt med under hela graviditeten, Ellen. Vi tittar på henne igen, och ja visst är det en Ellen, VÅR Ellen ♥
Den första timmen med henne är lite som i en dimma. Jag vet att moderkakan kom snabbt och enkelt ut ca 5 minuter efter Ellen. Sedan blir jag undersökt och sydd ett par stygn medan Ellen ligger på mitt bröst och vi myset med henne. Andreas fick klippa navelsträngen. Det dröjer även en stund innan det var dags för vägning och mätning. 3730 gram och 52 cm. Sedan fick vi in den efterlängtade fikabrickan med flaggan i topp för att fira att vår efterlängtade dotter kommit till världen! ♥
När Ellen var 10 dagar gammal gjorde vi en nyföddfotografering. Jag är så glad att vi gjorde både gravid- och nyföddfotografering! Det kommer vara guld värt att ha dessa fotografbilder i framtiden. Här bjuder jag på några av guldkornen ♥
Fotograf: Desireé Sögaard / Photo & desire
Äntligen juni! Första sommarmånaden! Denna sommaren är efterlängtad då vi har mycket roligt att se fram emot! Och såklart för att det är vår första sommar med Ellen ♥ Kommer bli toppen!
Helgen har varit lugn och skön. Filmmys på kvällarna, lek och barnvagnspromenader på dagarna. Andreas jobbade dag i fredags så han var hemma på kvällen. Men fick hoppa in och jobba ett par timmar igår kväll istället.
Idag har vi haft besök av Malin och Viktor. Ellen fick haklappar/dregglisar och en supersöt byxdress som kommer användas flitigt i sommar. Tack igen snälla ni! Nu har vi den i både blått och rosa!
Jag ♥ Newbie
Vi har haft en toppenhelg i det fantastiska sommarvädret! I fredags var jag och Ellen hos Sandra och Emilia hela dagen. Vi satt i solen på altanen och åt pannkakor och piggelin. När barnen sovit en stund lekte vi och övade vi på barnvisor tillsammans
I lördags tog vi en premiärtur på stan med Ellen. Hon skötte sig jättebra och sov gott i vagnen. När vi tog en fikapaus vaknade hon och ville upp en stund, sitta i knäet och titta. Vi var på jakt efter sommarkläder till henne och vi hittade en massa fint. Jag skulle lätt kunna lägga en förmögenhet på barnkläder! Det är ju så roligt!
På kvällen hade vi bjudit hem Sandra, Chrille och Emilia. Andreas lagade jättegod mat till oss och vi hade en mycket trevlig kväll! Det kändes så bra att kunna vara lite social och umgås en kväll med vänner även som småbarnsförälder. Vi har ju mest varit för oss själva under vår första månad med Ellen, (förutom besök hos farmor, mormor och morfar såklart).
Igår var det ju min allra första mors dag. Jag fick en skön sovmorgon och vaknade sedan upp till ett dukat frukostbord med nybakad baguette, flera olika sorters pålägg och både honungs- och vattenmelon. Så somrigt och gott! På min tallrik låg även ett litet paket innehållande berlocken nedan, från Thomas Sabo. Jag blev jätteglad över att jag nu även ha något som symboliserar Ellen i mitt fina armband ♥
På eftermiddagen körde vi mot Höganäs där både mormor och morfar, farmor och faster bor. Vi började hos farmor där vi fikade en massa gott och hade en mysig stund. På kvällen åt vi grillad lax och en god efterrätt med jordgubbar hos mormor och morfar. Ellen fick även två fina sommarbodys, en söt kofta och en dregglis. Tack mormor!
För en månad sedan, den 23 april, låg vi på BB och njöt för fullt av vår nyfödda lilla prinsessa. Idag, en månad senare, njuter vi fortfarande av varenda dag som går tillsammans med dig ♥
Vi jobbar på att försöka få in lite rutiner i vår vardag, men den ena dagen är ju inte riktigt den andra lik. Vissa dagar vill du sova upp till 6-7 timmar i sträck, och andra vill du mest vara vaken och ligga i någons famn. Du sover antingen i din vagn eller i ditt babynest (på soffan eller i din säng). Du helammas och det oftast med 3-4 timmars mellanrum, men ibland går det upp till 6-7 timmar om du väljer att ta en lång sovstund. Du brukar somna mellan 20-22 och vaknar för ett nattmål oftast mellan 2.00-4.00 och sedan igen vid 6.00-8.00. Efter det vill du helst inte somna om utan är vaken ett par timmar innan det är dags för mat igen. Vi övar på att du ska tycka om att sitta i din babysitter eller ligga i gymmet. I dagsläget accepterar du att sitta/ligga en kort stund innan du blir uttråkad och börjar gnälla.
Vid 4 veckors (och 1 dags) ålder vägde du 4570 gram och var 57 cm lång. Du är väldigt stark i nacken och har tränat den frivilligt i princip ända sedan du föddes. När du ligger på våra bröst vill du genast lyfta ditt huvud och titta på oss och även allt annat runt omkring. Du följer oss med blicken, tittar och gör små grimaser när vi pratar med dig. För ett par dagar sedan började du även ge oss små ljuvliga svarsleenden.
Vår första månad med dig har verkligen rusat förbi! Alla påminner hela tiden om att njuta av denna tiden för helt plötsligt har hon fyllt ett år och kan både gå och prata. Jag försöker verkligen njuta, leva i nuet, men tycker att tiden går väldigt fort så jag känner mig även lite stressad till och från. Jag ser i alla fall fram emot att få fortsätta se dig utvecklas och lära dig nya saker. Och jag lovar att jag ska göra mitt allra bästa för att vara en så bra mamma som möjligt till dig min fina dotter ♥
Bara 2 veckor gammal på denna bild.
Dags att ta lite nya foton nu!
